Aktuellt

Elegi för pianokvintett - uruppförande på Gotland

Den 12 juli 2017 uruppförs min nya pianokvintett "Elegi" under Vamlingbo Kammarmusikfestival i Vamlingbo kyrka, kl 20.30.
Pianokvintetten är ett beställningsverk av Vamlingbo Kammarmusikfestival. Medverkande musiker är Klara Hellgren, Henrik Naimark Meyers, violin, Riikka Repo, viola, Erik Wahlgren, cello, och Johan Ullén piano. 


"The accidental triumphs of Pulcinella, prince of everything"  -
Uruppförande med Neo

Mitt beställningsverk för NEO Norrbotten, finansierat av Norrbottensmusiken, kommer att uruppföras av NEO den 24 mars 2017 kl 21.00 på Acusticum i Piteå. (Konserten spelas in av P2 för senare utsändning.)

Ensemblen ville ha ett verk som förhåller sig till ett äldre verk - och jag valde ut Stravinskys "Pulcinella", ursprungligen ballettmusik, som är Stravinskys första neoklassiska verk, där han använder sig av musik av Pergolesi. Det är alltså musik som bygger på äldre musik, som i sin tur bygger på ännu äldre musik...

Jag har plockat ut fyra satser ur sviten och använder melodifragment, tonserier, harmonik mm därifrån, och bakar ihop det med min egen musikaliska stil samt fragment från andra verk jag skrivit. Verket heter "The accidental triumphs of Pulcinella, prince of everything" och spelas även den 26 mars 2017 kl 17.00 i Clara Schumann-salen på Musikaliska i Stockholm under festivalen Svensk Musikvår.


 

ReBach

Film med smakprov från världspremiären av ReBach:


Svensk Musikvår

Under festivalen Svensk Musikvår kommer jag att representeras med två verk.

Det första är klarinettkonserten "Vaknatt" (från 2010), som kommer att framföras av Kristian Möller och KammarensembleN i Grünewaldssalen på Stockholms Konserthus den 25 mars 2017 kl 17.30.

Den andra är det nyskrivna "The accidental triumphs of Pulcinella, prince of everything", som kommer att framföras av ensemblen NEO, i Clara Schumann-salen på Musikaliska den 26 mars 2017 kl 17.00.

 

REbach i Slottskyrkan på Kungliga Slottet

Nu går det undan: nästa projekt att föras fram till urpremiär är REbach, i Slottskyrkan på tisdag den 22 november 2016 kl 19.00, i Musik På Slottet. 

Vad är nu det för något?
Hösten 2013 snurrade Max Richters omkomponering av Vivaldis Årstiderna runt på Spotify - jag blev introducerad till denna popminimalistiska succé av Christian Svarfvar, och lyssnade formligen sönder verket under ett par månader. När så Christian föreslog att jag skulle skriva något liknande över Bachs violinkonserter, var det som att slå in en öppen dörr: jag har nog aldrig varit med om att komponera så snabbt och med en så oreserverad glädje: jag var som en bebis i en tallrik gröt. Det blev sammanlagt fyra violinkonserter av Bach som utsattes för denna behandling. 

(Fyra?!? Japp. Dels de två klassiska i E-dur och a-moll, därtill de två som rekonstruerats utefter pianokonserter, eftersom dessa är Bachs egna adaptioner av egna violinkonserter, vars partitur har försvunnit: d-moll och g-moll. G-mollkonserten känner du igen som samma musik som cembalokonserten i f-moll...)

Vad är det då för behandling som Bachs violinkonserter utsatts för av undertecknad? 

I likhet med Richter har jag använt delar av originalet, loopat, vänt och vridit, lagt till harmonik och tagit bort. 
Ibland är det så lite som 24 takter som fått stå som fundament för en hel sats, ibland börjar det i Bachs original för att sedan fly ut ur det, stundom börjar musiken med en lång startsträcka i flykten för att slutligen landa tryggt hemma hos Bach. 
I likhet med Richter använder jag mig av repetition och korsbefruktar originalet med en slags populärmusikalisk estetik och harmonik - dock alltid med ena foten kvar i originalet. 

Processen med att välja ut vad som ska användas ur Bachs original var otroligt roligt. Alla har vi ju favoritögonblick i musikstycken vi gillar: ofta sitter man och väntar/längtar efter just de där saliga ögonblicken i ett långt klassiskt verk. 
Hornens djupa C i kvartetten i Figaros Bröllop, det minimalistiska partiet i Petrusjka där trumpeter och tromboner spelar i kanon över orkesterns maniska riff, den tragiska höjdpunkten i skogsduvans berättelse i Gurrelieder, övergången mellan scherzot och sista satsen i Beethovens femma, osv, för att ge några exempel från mina egna preferenser. 

Och lika underbart extatiska som korta, flyr dessa godisögonblick förbi oss i musikens ström. Stopp, kan man inte få vila i det där härliga, stanna en extra stund och bada i det?

Får man knarka musik...?

Ja, såklart man får. Och det är det som har varit min ingång inprojektet, min grundläggande inställning i själva arbetet, och det är min slutgiltiga målsättning med REbach. 

Tune in, turn on, drop out. 

På Kungliga Slottet, Slottskyrkan, den 22 november kl 19.00. 

REbach

Solist: Christian Svarfvar

Stockholms Solister, stråkorkester

Dirigent: Maria Eklund

Cembalo/klaviatur: Johan Ullén

Boka biljetter här:
http://www.musikpaslottet.se/konserter/konsert/rebach/


 

Pressklipp om Zucco på Kungliga Operan

Pressröster om urpremiären av operan Zucco:

"Historien om den italienske seriemördaren Roberto Succo har redan blivit dramatiserad av Bernard-Marie Koltés. På denna pjäs bygger Johan Ulléns bidrag till kvällen, Zucco, en svart thriller som med sina lyriska inslag blir det mest fullbordade verket. Två mord, en kärleksaria från mor till son och ett tonårsuppror hinns med, utan att hastas bort. Jon Nilsson som Zucco och Karin Andersson som Flickan möts i ett kärleksspel som man vet inte kommer att sluta väl."

Loretto Villalobos, Aftonbladet


"Johan Ullén bestämde sig bums för Koltès laddade pjäs om seriemördaren Roberto Zucco; något som heller inte utan vidare låter sig kondenseras till tjugominutersformat. Helt sonika valde Ullén ut två scener, som mycket riktigt grep tag direkt. Psykopaten Zuccos möte med modern, efter fängelsetiden för mordet på fadern, var en känsloladdad nagelbitare som inte stod Puccini långt efter. Medan den unga flickans konfrontation med den vackre våldsverkaren osökt ledde associationerna till Wagner och Elsas utforskande av den namnlöse Lohengrin. Nog känns det att Johan Ullén har kapaciteten att gå upp i fullformat med Koltès pjäs som helaftonsopera."

Camilla Lundberg, Dagens Nyheter


"I den tredje och sista har Johan Ullén tagit två scener från pjäsen Roberto Zucco av Koltès. Det här är alltså inte riktigt en avslutad novellopera utan början till en helaftonsopera om psykopaten Zucco som mördade sina föräldrar och sedan flydde genom Europa och mördade fler. Samtidigt som grundtonen, levererad av mamman, är att man kan vara både omhuldande och avvisande i samma omfamning."

Per Feltzin, Kulturnytt, Sveriges Radio P1

 

Zucco - en opera om en seriemördare

Den 19 oktober 2016 uruppförs Johan Ulléns opera Zucco på Kungliga Operans scen Rotundan.
Verket, som är en beställning av Kungliga Operan, bygger på två scener ur Bernard-Marie Koltès omtalade pjäs Roberto Zucco. Koltés pjäs bygger i sin tur på den verkliga historien om seriemördaren Roberto Succo, som efterlystes och jagades av polisen i frankrike, Italien och Schweiz.

Så här introducerar Kungliga Operan verket:
"Den unge Roberto flyr ur fängelset där han suttit fängslad efter mordet på sin far. Han beger sig hem till sin mor och träffar sen en ung flicka som förälskar sig i honom. Vem blir Robertos nästa offer?"

Operan är komponerad för fyra sångare och 16 instrument.

De två scenerna är att betrakta som en teaser, ett pilotavsnitt om man så vill, för en helaftonsopera om Roberto Zucco.

 

Konspirationer

Den första mars 2016 uruppfördes verket Conspiracies av Åshilld Henriksen, horn, och Beniko Nakajima Almgren, piano, på Dunckers Kulturhus i Helsingborg, i en konsert arrangerad av Helsingborgs Kammarmusikförening.

Verket är beställt av Åshilld Henriksen och består av tre sammanflätade satser, Exit, Underwater Birds och Neo-Scarlattianism.

Så här skrev Helsingborgs Dagblads recensent:

"Uruppförandet av Johan Ulléns Conspiracies för horn och piano var en mycket stimulerande bekantskap. Tonsättaren satte Henriksen på svåra prov som hon klarade med glans, från de inledande signalerna till uppbrott till de franskklingande danserna på slutet."

 

Dödssynderna som pianokonsert

Musica Vitae, den skickliga och mångsidiga stråkorkestern i Växjö, beställer en version av Dödssynderna för piano och stråkorkester.

Solist kommer att vara en av Sveriges finaste pianister, Terés Löf. Kristina Lugn kommer att medverka och läsa de texter hon skrev för SVT-produktionen av Dödssynderna som sändes i november 2013.

Uruppförandet kommer att ske den 26 februari 2016, i Växjö konserthus, sedan följer en turné till bl a Palladium i Malmö.
 

Fler recensioner för Dödssynderna

Trio Nova sprider outtröttligt Dödssyndernas evangelium över Sverige! Här är två recensioner, Fride Jansson i Södermanlands Nyheter:

"Efter paus gällde det för alla tre att bredda sitt register av uttryck, från det slanka och sångbara till det dramatiska, ungefär som när tre skådespelare i sju scener spelar helt olika roller.

För så fungerade Johan Ulléns tango-svit ”Dödssynderna”. Han är själv pianist och har gett mycket tacksamt, rytmiskt och melodiskt, åt klaviaturet. Och det passade Terés Löf perfekt att ta ut svängarna, från det som lät som bastrummeslag och de snärtiga upprullningarna i vänsterhanden på upptakterna till de mer ackompanjerande rollerna.

Stråkmusikerna fick minsann också visa allt deras instrument förmår, från det förföriska växelspelet till gnissel i maskineriet och vredesutbrott.

Bra var det att Klara Hellgren före varje sats berättade lite kort om varje dödssynd och hur Johan Ullén tänkt. Och jag tror att hans komposition kan bli en klassiker som man gärna hör mer än en gång. Så infallsrikt har han skrivit och oväntat och med olika storform i varje sats. Nog har han hört Astor Piazzolla och andra tangomästare, men ändå hittat sin egen stil.
"

Samt Lennart Bromander I Skånska Dagbladet (klicka på bilden för att läsa):

Kanonrecension för Dödssynderna i Uppsala

Trio Nova skördar nya segrar med Dödssynderna. Så här uttrycker sig Uppsala Nya Tidnings Per A F Åberg i sin recension:

"Men det var efter pausen som de stora effekterna togs fram. Johan Ulléns stycke ”De sju dödssynderna” har redan fått flera uppföranden, till och med i tv, och trion har lyft det till en hög inlevelsenivå. Tangon är det självklara musikaliska mediet. Klara Hellgren blev vår Beatrice, vår ciceron, som med sina kommentarer ledde oss från den ena dödssynden till den nästa.

Verket rivstartar med ”Stolthet”, ett nästan parodiskt uppskruvat, Piazzolla-inspirerat, självförhärligande utspel. Sedan följer de andra synderna. ”Avund” var ett nästan gripande triangeldrama, ”Girighet” direkt obehaglig i sin hänsynslösa framfart, ”Lusta” en pyrande glöd som slog ut i lågor först i de sista takterna. Till sist en spänd, kontrollerad ”Vrede” som aldrig tillåts flamma upp – riktigt kusligt! De tre vidunderliga musikerna fick stående ovationer som tack för sin makalösa uppvisning och den närvarande tonsättaren hyllades även han för ett verk som redan blivit en klassiker."

Dödssynderna på SVT

Lördagen den 30 november 2013, kl 20.00, framfördes Johan Ulléns Dödssynderna, sju tangos för pianotrio, i Sveriges Television som "Veckans föreställning".

Medverkande i programmet, som producerats av den eminente Bengt Wennehorst, är Trio Nova och Kristina Lugn.

Programmet ligger kvar på SVT Play till och med den 30 december:

Intervju i KMN

Rolig intervju med mig och Terés i senaste Kammarmusik-Nytt, gjord av Elisabeth Husmark: